Han trodde sig förstå henne

När hon satt där under stjärnorna

på nätterna och skrev

När hon vägrade sova

fast han förmanade henne

Han trodde sig veta vem hon var

När hon skildrade livet

med brinnande penna

När känslorna svämmade över

och tårarna rann

Han trodde hon behövde honom

När hon längtade så

att hon blottade sig själv

När livet gjorde sig påmint

och hon föll djupt ner i självömkan

Och han hade så rätt

För han såg det ingen annan såg

Att hon bara behövde bli sedd

som människa