mellan raderna sägs allt det där
som inte kan sägas högt
det viskas tyst, så tyst
att det inte hörs
men ändå finns det där
det outtalade, osagda
mellan oss
medan allt rämnar
omkring
trillar som plockepinn
och tiden rinner ut
ur våra timglas
så bär mig tätt, inom
liksom jag bär dig
våra minnen är det vi är
för varandra
och det mellan raderna
viskar vi tyst, så tyst
egentligen har vi allt inom räckhåll
men ändå så förtvivlat långt bortom