jag blir aldrig
annat än räven bakom örat
den som står
med nosen mot vinden och tassarna i havet
ingen förklaring, inga snäckor som viskar om färger
finns gömt i detta
ty
liksom skrattet, inte låter sig läggas i en burk
eller tröttheten inte kan beskrivas när man vikt
tusen pappersfåglar
låter detta faktum sig inte öppnas
detta
att jag aldrig blir annat
än räven bakom örat