Jag lyfter upp telefonen,
fylls av olust,
känslan i magen,
precis likadan som de stunder vi bråkat du och jag,
då jag alltid ringde dig.

Jag lägger ner telefonen,
olustkänslan i magen hänger kvar,
men jag vet, det är meningslöst, att slå ditt nummer,
du bor på kyrkogården, död i en kista nu,
telefonsignaler når inte dit ner,
du lever inte, du är död, du kommer aldrig svara i en mobiltelefon igen.

Jag talar inte till någon, inte som jag talade till dig.