Jag var så trött
att Atmosfären ovanför min Säng
avslöjade sig

Jag följde och ledde den med Blicken
svävande omkring
som min egen Sky

Det är så här man börjar tro
på Spöken
genom att tappa Kontroll
bara följa Transformationen

När den Del av Hjärnan
som de gör nyktra Valen
vilar i fel Stund

Jag uppskattar Distorsionen oavsett
dess
Slumpmässighet

Att just detta
aldrig
upprepar sig

Jag kände mig vaggad
av den naturliga Känslan
av Evolutionen