|
Dröm med falska minnen natten till idag
De sjuVi var sju personer som tillsammans hade varit tvungna att skapa en egen gemensam tidslinje bortom den gängse allmänna vilken de flesta vandrar. Redan hade vi gått vår egen sjupersonersväg ett tag när vi hade satt oss i en mörk stuga kring ett enkelt, klumpigt träbord i ingenstans för att planera vad vi skulle göra härnäst. Vi måste besluta oss snabbt för nästa steg för allting omkring oss började åldras och falla i bitar. Anledningen till att vi alls varit tvungna att skapa en egen livsväg var för att rädda en i vår grupp, ett litet nyfött barn, från något slags evig förtappelse eller förintelse. En egen väg i evighetens landskap där vi sju vandrade tätt tillsammans hade varit enda möjligheten. En i gruppen frågade barnet vem som skapat det och det svarade med klar och tydlig stämma: "Mor har skapat mig." Jag sa till de andra: "Det är viktigt att vi håller ihop för annars går det så här för alla för oss, för våra jag och våra medvetanden." Jag gjorde en rörelse med händerna som symboliserade total upplösning även av våra eviga identiteter. Alla förstod allvaret. Vad som än hände, hur absurd vår kommande livsväg än skulle te sig för oss, måste vi hålla samman. Nu var det hög tid att bryta upp och ge sig av för den mörka stugan vi satt i började lösas upp. Väggarna var nästan borta och vi måste tänka ut en omvärld och en väg att fortsätta vandra innan det var för sent. |
Nästa text
Föregående
Algotezza 
|
