KORP - STOR BILD

Igen!
Igen!
och
Igen!

Fucking mönster.

Det är inte männen
det är fel på.
Det är min trasiga radar.

Jag är som en radio som inte
Lyckas tona in på den frekvens
jag egentligen önskar..

Jag fick inte med mig manualen!

Jag borde ha reagerat
och jag gjorde det
Jag sa: "Nej"

Men pojkens tårar
Pojkens desperata längtan
Hans vädjan
och löfte

Blommorna på marken
Kortet om kärlek
Mitt trasiga osäkra jag
Att känna sig behövd

Jag såg ju de knutna nävarna
Varje dag
Kroppspråket ljuger aldrig
Han slog mig aldrig... Fysiskt..

Han - en bland många.
Vältaliga.
Charmiga.
Förtroendeingivande.
Gråtande.
Kärlekstörstande.

Vad har de alla gemensamt?
Alfabetets alla män.

Svar:
De vill ha min energi, min kraft
och de med psykopatiska drag njöt
av att försöka bryta ner mig, i sken
av att låtsas bry sig..

Men som ett par sagt:
- Det går inte att ändra Dig!

Flera har sagt:
- Du har en mur!

De har rätt,
de kunde inte bryta ner mig
och jag har en mur
runt mitt innerst inne
vackra sårbara inre..

Jag tänker värna min mur,
Kanske i fantasin
låta rosor växa på den?

Törnen,
jag får göra som Törnrosa,
vila i tusen år,
gå in i det undermedvetna
Bryta mönster,
ge mig ut dräpa onda drakar
Göra mig vän med goda drakar

Jag får uppsöka en druid
som låter tillbereda mig en dryck
så jag blir seende.

Jag måste få ut varje ond tanke i mig
Varje sår ska läka,
varje rispa helas
Minsta misstro verifieras

Min tillit och godtrogenhet är inget värd

då för många är Ord
ljud och medel
för att skaffa sig fördelar
Maktkåthet

Naivt, men jag trodde ju
vi skulle bruka orden
för att nå,
förstå och vara goda med varandra,
bruka ord i Kärlekens namn?

En vän säger jag inte vill se verkligheten
att jag behöver
Acceptera att alla har skuggsidor
för jag konstruerar min egna verklighet
och glorifierar
för jag ser bortom beteenden

JAG SER KÄRNAN
potentialen

Jag ser det vackra i de flesta
Utom i de bittra
Den energin tål jag inte

Men annars ser jag det vackra
Och projicerar mer godhet
än vad som egentligen finns
Dyrkar, hängivet älskar, lyfter, hyllar
tills...
De hugger

Igen

Jag älskade inga hjältar
Jag älskade inga prinsar
Jag var ingen Drottning
Ingen Queen of Passion
Utan en
Sann
Queen of illusion

Illusionist

För några blir ord
ett fortskaffningsmedel
för själviska syften..

För mig är orden
Mitt egos självmord
Så nu begår jag harakiri
Snittar upp magen
Sliter ut tarmar
Tvår solar plexus
från stress
och skuld
Kastar ur rädslor
Hoppar jämfota på hatet

Dör
Dör
Dör

Så jävla skönt alltså
Se där
Ljuset i tunneln
Får jag komma hem nu?

- VA!!!??
- Ska jag tillbaka in i kroppshelvetet?
- Va? Är det paradiset? Va???

- Alltså är det ändrade odds nu?
Som att förut spelade jag
med de svarta schackpjäserna
och nu ska jag ta de vita?

Okay, restart,
tråckla ihop magjäveln
Älska av bara helvete:
med paradis i varje cell

Och nu jävlar dödar jag nästa
Som vill kröka ett hår på min nya
ludna mage
Jag är ett djur, ej längre människa
Ej längre Drottning
Ej apättling

Ett ludet urtidsdjur med päls
Ingen mer mur behövs
Jag har behåring

På ett skört strå
Klorofyll
Som blir starkt hårstrå
En hårsmån från döden
Klättrar jag upp igen

Metamorfos
Igen
Igen
Igen

Jag är fan i mig okrossbar!

En levande Quinna...
Hona..

_____________________________
OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA
Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624