Ditt skratt i min natt fick mig att somna om
Du log och jag glömde bort att ångesten kom
Så kunde vi ha levt tillsammans du och jag
Men som fånge i min påhittade verklighet höll jag dig svag

Dröm och verklighet flöt samman till ett
Snart glömde jag bort hur man skiljer fel från rätt
Jag var så lycklig trodde jag och trodde likadant om dig
Men sanningen var den att du var på väg bort från mig

Du slutade snart komma till mig när natten blev tung
Jag hade inte längre någon som höll mig lugn
Det var då jag började förstå hur allting låg till
Att vad du ville göra var inte vad jag vill

Med en nostalgisk min ser jag på dig, fri
Fri från alla drömmar som vi var fångade i
Du kommer till mig ibland för att du vill
I två världar andas vi båda och finns till