handen är hårt knuten kring trasiga minnen. vi är på väg åt olika håll. vår gemenasamma grund vittrar sönder. tårar och ilska tär på det som var vackert. när du kommer hem och bär någon annans parfym. när jag vänder bort kinden. varje gång vi säger att allt är bra. stelopererade leenden. en perfekt yta. det skaver i hjärtat varje gång du säger mitt namn. våra kroppar tvinnar sig kring varandra. suger ut det sista fina mellan oss två. andras leenden är som drogen jag förvägrar mig själv. djupt inne i det fula finns inga goda minnen kvar. håller tand för tunga och ler. handen knyter sig i fickan. torkar blodet på byxorna och håller fast ännu hårdare. själviskheten segrar. ge inte hjärtat till en annan. än finns det tid att såra varandra.