STOR BILD

Lösa boliner
Lösa förbindelser
Löskokt

Uppeggad
Ägglossning
Ägget och skalet

Livets uppkomst

Jag är feleggad
Jag är tveeggad
ständigt uppeggad

Kraschlandat sprungit
mot inte bara
EN VÄGG
jag har sprungit rakt in i varenda
Jävla dörr i en lång korridor
och varenda jävla gång trodde jag
att jag nu hittade vägen ut

Ville ut

Och så säger min själasörjare
att jag ska in

Jag är yr
Jag är ledsen
Tappar livskraft
Vill bara som ungdomarna säger:
- UT!!!

Och nu vet jag varken ut eller in.
Fram eller bak.

Jag lever på lånad tid.
Död, men ändå levande.
Levande men är död för
Jag är väl så jävla feg
att jag vill fly,
har ingen mer stans att fly
och då vill vara död.

Varför det då?
Jo för jag minns att i döden
blev jag välkomnad
då strömmade allt ljus mot mig
och det var den högsta kärlek jag känt.

Som död hade jag ingen tung
åldrande, tickande, begränsande
Kropp
Runt mig som ett hölje
Som död kan jag
PÅ RIKTIGT RÖRA MIG
GRÄNSLÖST
upp
ner
Igenom materien
Jag finns ju inte i fysisk form
Då vibrerar jag bara
som i ett minne
I medvetandet
som i en ton
I varandet

Åååååå jag gråter i hela min själ
Jag längtar så
Efter all denna kärlek
Jag finner den inte på jorden

Jag är Kärlek
I en aspekt
Naiv kärlek
och kreativ kraft

Många har kommit till mig
Vill inspireras
Vill nyttja mig sexuellt
Vill ha mina idéer
Eller att jag ska promota
och göra PR

Jag kan inte nyttjas
Mer
Jag har integritet
Och galet nog
Överlevnadsinstinkt

Jag blir för dödslängtande
om jag tvingas till något,
klarar inte att leva i andras förväntningar...
Klarar inte fasta tider och rutiner.
Är en skapande själ.
En rebell, en som vill vara äkta.
Jämt. I varje andetag... Alltid,

Det gör mig naiv.
Jag litar på folk.
Skäms och känner mig smutsig
om jag misstror någon.

Jag passar inte på denna planet
- om jag inte fattar lögnen mer.

Jag är fel från början.

Och jag har
EGENTLIGEN
inga mer frågor..
Vad fan ska jag veta allt för?
Blir jag lyckligare av det??
Är lycka bra?
Vem vill jag lura...?
Inte Dig eller någon alls.
Inte mig.
Jag är bara tom..

Död.

Fast sprattlar än.

Läsarna kan säkert läsa
i mina andra texter,
att jag är ganska klok
och har alltid varit
DÅ: JAG SKRIVER,
för då är jag uppkopplad i min kanal,
men med människor slås jag ut,
för jag ser bortom beteenden
jag ser ofta deras ursprungskraft
och vackra,
det riktiga inuti.
Både en gåva o en styggelse.

Det gör mig
till de oförlösta människornas måltavla...
Tyvärr...

Ska ägget bli hårdkokt nu

Jag har inget kvar att hålla fast i
Varken livet lockar
Döden är förbjuden
EN SKA ICKE DRÄPA!!!

Regel nummer ett.
Inte dräpa sin nästa
eller sig själv!
Punkt!

Och...
En får inte leva pga plikt.
En ska finna liv, mening och innehåll.
Vara lycklig.

Jag kan lycka.
Jag kan skratta som få.
Jag kan eufori.
Jag kan hängivelse.

So what!?

Överraska mig.
Ge mig en riktig anledning att leva.
Älska mig.

Ja, jag älskar mig själv,
det är fan i mig i där jag brister.

Min längtan efter kärlek
skrämmer vettet ur mig
min kropp brinner i flammor
Jag drunknar i egna begär
Det är den enda eld jag förstår...

Ååååå Gud, snälla Jesus
Hjälp mig
Här
Nu

Medan jag ännu lever
Visa mig vad sann Kärlek är,
Snälla jag ber alla goda krafter
på mina bara knän

Lär mig leva
Lär mig älska livet
Jag är ju tacksam och allt
en ska vara..

Jag har svårt att förstå
Lögn
Sociala spel
Varför kom jag till denna planet?

Jo, jo
Mitt kall
Men måste det göra såååå
förbannat jävla ont
och varför kan jag inte döva smärtan
mer i Erotik?

Jag dricker inte
Knarkar inte
Älskar inte
Ljuger inte

Jag kan inte fly
Jag är tillbaka som liten
liten spermie
I Ägget...

Jag är livrädd.

Det är det modigaste jag sagt
Jag är livrädd för livet
och människorna
men mest för mig själv
Jag har haft ett
BRISTANDE OMDÖME

- Döda mig någon!
Vill jag skrika.
- Har vi en torped bland oss?
Jag betalar.

Inte ens de torpeder jag älskat,
ville ha mig
En älskade mig som syster
Den andra hade väl för mycket respekt
Jag tror de var torpeder
sånt talas det tyst om
Men allt liv i mig
lockade inte

En väninna tog livet av sig
Ett X med.
Jag är kvar.

Lever
Eller inte.
Jag är inte kliniskt död.
Hjärnfunktioner intakta.

Fan!!!! Jag lever.
Älskar..
På något sjukt vis älskar jag.
Men når inte fram.

Gamar: Schas!
Scharlataner vik hädan!
Falska profeter!
Pengastinna healers, dra!!!
Förstå-sig-påare som vill växa
genom att göra någon annan liten
M ä s t r a

Försvinn!
Lyckosökare.
Bedragare.
Pengakåta.
Sprutorienterade män.
Maktsugna.
Exploatörer!
Ljusskygga som vill ha min flämtande låga
Försvinn nu allihopa!!!
Jag befaller så.

Omedelbart!

Bort
NU!!!

Välkomna äkta själar
och
ÄKTA KÄRLEK
jag kommer älska död som levande.

Alltid.

Amen

DominiQue - något väsen mellan liv och död...

___________________________________
© ORD & FOTO (på en tavla jag hade hemma)
DominiQue NVC Costa
13 Mars månad i Venus sköte
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR, 2016 eft.K

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA
Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624