varje ny dag

ett mirakel

ännu en stund på jorden

att upplevas  och förundras

inte alla förunnat

finns de  som bara ser

en ny morgondag

där  död och fattigdom härjar

vad är väl mina plågor

jämfört med deras lidande

blott ingenting alls

jag känner mig liten

dystra tankar i mitt huvud

får mig att deppa

hjälper inte att tänka

andra har det värre

nej, måste rycka upp mig

ingen annan kan hjälpa

mina tankar styr jag själv

de styr alldeles för mycket

finns det nån on/ off-knapp för tänkandet?