Jag tog en promenad i sinnenas trädgård
Lät dem alla visa mig sina vackraste blommor
En stilla vandring mellan dem alla
Förundrad lät jag dem guida mig runt.

Synen gav mig en skala i beige
Från fjolårets torra gräs
Till förruttnelsens bruna slemmiga grund
Men mitt i den dova och mörka paletten
Tittade ett ljusgrönt blad nyfiket upp.

Sen doften kittlande gav sig till känna
Med mustiga toner av mylla och jord
När jag vällustigt insöp vad den ville bjuda
Mina lungor fylldes med doften av solvarmt trä.

Jag la min kind mot det torra däcket
och njöt av dess strävhet och grova stuktur
Min känsel bjöd på rysande sensationer
när varma vindar sakta smekte mitt hår.

En sång fylld av glädje sen klart fyllde luften
när fåglarna vårrusigt högt gav sin drill
Och musen i diket, i prasslande gräset
hon bäddade ivrigt sin barnkammarbädd

Jag gick sedan vördnadsfull, tacksam och stilla
I sinnenas trädgård en vända igen
Mina tårar de började långsamt att trilla
Med smaker av solsken, av hopp och av vår.