Jag har en vän
som har sin hud hårt spänd
över tomhet
och så kavajen över det.

Jag skulle inte drömma om
att döma honom.
Det är svårt att fatta livtag om livet
det liksom bara glider.

Men någonstans långt inne
finns ett minne
av det kalla stengolvet mot knäna
hur vi en gång smälte de svala kyrkväggarna
med våra pannors hetta
i ett annat liv långt innan detta.