Väggarna i ett väntrum
målar känslohav,
nyanser i hjärtslagen
och djupet
i blicken hos någon som väntar.

En junikväll,
en natt i december.
Stjärnorna
är lika nära
är lika långt borta
nu
som då.

Jag vill ännu vara delaktig
i livets hjärtedroppar.

Dagar som obemärkt passerat
likt ett flyktigt leende
i två främlingars möte.
I ett väntrums väggar
målas de
i det vackraste som livet kan ge.

Stjärnhimlen
varför såg jag den inte
trots att mina ögon
alltid räknade stjärnorna?

Jag vill luta mig mot din trygga skuldra
och lägga min oro i dina händers pensel.
Jag vill att du målar ögonvioler i min berättelse
som hjälper mig att acceptera

mitt
efteråt.


Copyright text och bild/Änglaögon