Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

havssnigel

Så forsar orden ur mina fingertoppar
så springer sköterskan förbi mig i den korridor där jag sitter
så skiner solen där utanför och värmer upp den frostbitna marken

Någon träder in genom en dörr
en skepnad byts ut mot en annan
En lång mörk främling, en kort varm främling
En vill hem, en vill bort
Jag är ju ett child of peace säger hon
Likt en liten sparvel tänker jag

Foppatofflor mot plastgolv
personalen har så bråttom
Jag sitter still, mitt i navet
Hör nyckelknippor rassla
passerkort dras fram

“Hur är det?” “Är det bra?”
Många frågor utan svar
Jag gör mig onåbar mitt i rörelsernas flöde
i mitt exponerade gömstället
snälla peta inte mera
Jag minns havssnigeln i ett experiment
och min kropp spänns med ens
Färd långsamt, andas långsamt
snälla peta inte mera
låt mig endast existera

inuti råder det en ständig storm som ingen ser
utanpå blir en orkan till en stilla bris
låt mig endast existera




Fri vers av Lo Z.
Läst 325 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-03-22 20:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lo Z.