Jag önskar att jag kunde säga att jag alltid har varit sådan, eller att jag alltid har känt så som jag har känt, det hade faktiskt varit så mycket enklare. Men jag är inte sådan, jag är inte enkel; och det är många gånger, flera dagar, veckor som jag har önskat och strävat efter att vara enkel, men med tidens gång har jag insett att livet faktiskt inte är enkelt.
Många gånger har jag mött personer i mitt liv som inte gräver sig ner i det jobbiga, som inte låter sitt liv stanna upp när det plötsligt stannar vid ett vägskäl, som har levt ett enkelt liv. Den person som jag såg mig själv dela resten utav mitt liv med, var en sådan enkel person, och trots att jag mörknade ner det i nästan tre år så insåg jag ganska snabbt att det inte skulle fungera för någon av oss.
Till slut fick de tre bästa, och värsta, åren i mitt liv ett abrupt slut. För första gången på flera år föll jag pladask ner på en spikmatta så kallad jorden, verkligheten. Det slog mig så hårt att jag inte kunde fungera normalt, alla mina kroppsliga behov försvann ut i intet och det som jag i så många år ansett vara Jag kunde inte excitera längre. Jag blev ett tomt skal, fylld med cigaretternas farliga rök och av alla befolknings tårar.

Jag förstår nu hur allting kunde förfalla så pass fort. Jag förstår nu att det inte kunde ha vara lätt att leva med mig, att leva med en person som är så otroligt intrasslad i sin livsuppfattning, som hade natten som största rädsla, som oroade sig för allting. Men främst hur otroligt svårt det måste varit för en så pass enkel person att förstå sig på mig, mig och min ångest. Det kan inte har varit lätt att se den man älskar vara förstörd, nästintill bedövad av ångest i kroppen på nätterna, jag förstår det. Men nu har jag insett att det är min tur att bli förstådd, att bli förstådd med mig själv; låta andra förstå, förstå det jag aldrig har kunnat förstå.
Det är min tur att bli älskad så som jag innerst inne alltid velat bli älskad, det är min tur att älska mig själv med allt jag har kvar, det är min tur att hitta tillbaka till den lycka jag en gång inbillat mig att vara äkta.
Nu ska jag bli lycklig, nu ska jag vara lycklig, med mig själv.