när tryggheten försvinner

där det är meningen att man ska

ha det gott och känna glädje

då sparkas fötterna undan

och man blir vilsen

så är det jag känner nu

jag har lovat mig själv

och mina barn

att jag inte ska låtsas om

det jag utsätts för

när jag sagt till att vi vill ha lugn och

ro på nätterna i huset där jag bor

någon mer gång tänker jag inte säga till

det flera som bor här

det är kanske dags att någon mer

säger till

när jag ber om hjälp med det

får jag svar

att så farligt är det ju inte

så nu kommer jag inte att säga något

om det inte urartar

då är det dags för polisen att komma igen

i går ställdes husvagnen upp på gräsmattan

den kom närmare mig

jag såg det inte när det hände

utan först när jag tittade ut

precis när jag gjorde det

började dessa ungdomar

springa fram och tillbaka framför mina fönster

jag blev både rädd och arg

försökte inte låtsas om det

satte mig i soffan

tittade på teve och stickade

jag hörde hur det väsnades

så jag drog ner  persiennen i sovrummet 

och i rummet där jag har datorn

något mer drog jag inte ner

gör jag det

får jag panikångest

känner mig instängd

just nu känner jag

att tryggheten har lämnat det hem

jag försöker skapa åt mig

 det ska inte dessa killaroch tjejer

få förstöra för mig

anits 28 mars 2016