Andlösa kullerbyttor
Leksaker far över rummet

som förbrytt, som förbytt
hur det nu stavas?
Förbryten fånge, förbytt och transformerad
Whatever

Boxboll fanns på gymmet i en dunkel vrå
Gud så skönt det vara att ensam stå och slå

Ett vemod, en sorg, en apati, en hopplöshet
vågar möta vårsolens ljus
Livsledan vill verkligen ses, hållas om
Läka

Kullerbyttan
är den ställning där många sidor
exponeras i sin rörelse

Jag slänger leksakerna
de viner genom rummet
(Näe så skulle jag ju aldrig göra,
rationella jag)
Vrålar:
- Kan själv!!!

Det finns ingen mamma mer
att demonstrera sin frustration för,
ingen pappa mer att frukta.

Det finns inga runt mig längre som
vill fostra, styra, leda..
Gud, så skönt det är.

Pappa sa:
- Tyst! När de vuxna pratar.
(Btw Fler barn borde idag lära sig respekt oavsett till vilken ålder, nu förvildas många barn pga totalt släpphänta föräldrar som låter barnen helt ta över).
Pappa sa, som sagt:
- Tyst! När de vuxna pratar.
Jag vill bli vuxen fort, fort. Jag ville prata. Hade ju massor av tankar att ventilera, åsikter att stöta och blöta.
Jag hade precis lärt mig att läsa. På bussen stod det "låt småbarnen gå av först" jag gick av sist.
Min bästa väns snälla och goa mamma tog mig i knäet och gullade med mig och sa ömt och saligt leende:
- Å vad jag älskar små barn.
Jag slet mig så djupt sårad och med känslan att blivit kränkt från hennes armar, och trots att jag var en lite rultig och något lättjesam flicka rusade jag nån halv kilometer hem i tårar.
Pappa var hemma och såg min förtvivlan och undrade hur det stod till.
- Småbarn! Jag blev kallad småbarn!!! utbrast jag nästan förkrossat.
- Vad är Du då? frågade han lite rörd och ömsint road.
Jag tänkte, och blixtsnabbt fick jag till det, det jag alltid är och kommer att vara.
- En elev. Jag är en elev.

Några månade senare åkte pappa som alltid rest mycket till USA, vid en visit i Disney World skickade han mig underbara vykort.
På dem stod det "Eleven Dominique" och jag blev så glad ända in i själen.
Jag blev respekterad. Walt Disney på det toppade känslan av glad fantasi.

Idag och sedan länge i det sk vuxenlivet, vågar jag och tillåter jag mig
att vara barn, för jag ljög nog, jag ville nog bara få vara med och bli respekterad.
Jag minns hur jag som en klar blixt från ovan, för att använda en klyscha, men känslan var verkligen som ett ljus som kom över mig, då jag sex år stod och höll i en docka, så slog det mig, och jag sa:
- Detta är ju barnsligt! så lade jag resolut ifrån mig dockan och lekte aldrig mera med den eller andra heller hemmavid.

Som ung och liten Quinna var jag tyvärr nån gång, aningslöst i min längtan att bli älskad en annan mans docka. Jag njöt lite av uppmärksamheten jag fick av att vara underdånig. Jag förstår nu, att jag var trasig, obalanserad och skör.

Uppmärksamheten som den dominante ger kan vara ett substitut för äkta engagemang, omtanke och viljan till sann intim förtrolighet, närhet och kärlek.
Som en ursäkt, som ett substitut,
spetsas sinnena på den dominante utövaren.
En gen aktiveras från det vi var jägare och skulle vara fokuserade på anfall eller flykt. Utan känslor. Tunnelseende för ren överlevnad.
Så när detta typ av fokus kulminerar i en erotisk akt blir känslan fokuserat intensiv. Frekvensen enormt stark.
Fällan är att den äkta kärlekstörstande förväxlar dess intensitet med något som liknar kärlek, och får en stark bindning till sin herre/madame. Fast i själva verket var det bara en akt av utstuderad distans.

Idag är jag en vuxen Quinna. Ingen mer får använda mig. Även om det kittlar och triggar mig med inslag av underkastelse och omvänt dominans så är det inget jag etiketterar. Jag har inte en verktygslåda med vuxenleksaker. Jag kallar mig inte Dominatris på seriöst allvar, ej heller undergiven. Men jag blir het, blöt, rusigt lycklig om barnet i mig får inta olika rollspel och få leka.

Den ende som mjukt får slå mig, blossande rusigt rosa
med en klatch på rumpan eller en lätt örfil,
den ende som bänder bak mitt huvud och håller fast mitt nackhår,
är den man jag har största tillit för.
Den ende som får mig till att stå för honom som ett villigt sto
på alla fyra och bjuda ut min rosa längtan, är han som på
riktigt helhjärtat älskar mig. Mannen jag kommer att älska och ge tillträde till mitt hjärta. När det uppstått ett grundmurat vi.

Allt annat är frestelser, och ilningar, prövningar hos det
lilla ledsna barnet i mig, som inte fick vara hel.

Jag är vuxen nu. Idag får jag prata.
Jag kramar om mitt inre barn, och jag säger:
- DominiQue, ingen får nånsin slå Dig mer, och alla är vi elever, ingen är högre eller lägre än varandra. Allt vi kan göra är att som friska barn leka.

Så jag är barn.
Så jag är elev.
Så jag är Quinna.
....och väldigt, väldigt busig.

______________________________________________

© ORD & GRAFIK (Foto från egen inköpt taveltryck, bild från renässansen, konstnär okänd, vet Du vem denne är, berätta väldigt gärna. Tack.)
DominiQue NVC Costa
Våren 29 Mars månad i Venus sköte
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR, 2016 eft.Kr

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA
Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624

Dominans. Underkastelse. Sadomasochism, SM eller S&M. Bondage. Disciplin. BDSM kan även benämnas algolagni (av grekiska algos, "smärta" och algneia, "vällust"). Källa Wikipedia.

///Upprättelse. Barnet når insikt. Inget mera våld eller kamouflerad böjelse att tolka som sann närhet. Nu fokus på Äkta, sann, sund Kärlek - där leken är fri, men hjärtevarm.///