Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text om min kärlek inte till mig själv men till mina tankar.


undrar...

hur du vidrör dig själv, och vad du längtar efter, trånar efter,
typ som om jag ser dig när du tar på dig själv men du kan inte se mig
undrar om du blundar och tänker på mig, i dig...

det gör jag faktiskt inte alls det, det jag undrar över är vilka byten NYR kommer göra denna kommande trejd deadlinen, och om jag skall köpa en pc för att spela stream på?
Jag undrar om det är dags att börja cykla till jobbet igen,
om Malaysia blir av, hur det skulle vara att jobba där, med lite mer ansvar, osv.
men ibland, däremot, så undrar jag hur du har det
om du ler mer än du gråter
ifall du saknade något av det vi hade (om vi ens hade något? De är seriöst inte ens något självklart)
men lite så liksom,
hur vardagen ser ut för dig,
om den blivit bättre?
Sämre vågar man ju inte ens tänk på…
men det är inte så ofta
jag tänker så
oftast tänker jag på mig själv, i små små cirklar
liksom dumma grejer som
kanske borde klippa mig snart?
Eller undra om jag vill åka någonstans? Kanske dags att besöka polaren i Oslo, eller
föräldrarna i Älvängen?
Tinder har jag lagt ner
vet inte vad jag har där att göra om jag ska vara ärlig...
Jag har alltid trivts bäst när jag levt mitt liv för mig själv.
Med möjlighet att fly undan ibland, till en vän,
för att bryta upp rutinen man är i.
Tänker sällan längre än näsan är lång,
Och aldrig sett dig som något porrobjekt, även om det kanske verkade så.
Personligen så tycker jag en djup konversation, är mycket mycket mer intimt
men får hålla med om att lust,
de får en att hålla sig mer levande.
Jag va aldrig någon grym älskare,
för mig va sex en alldeles för fysisk upplevelse.




Prosa av Alexander Gustafsson
Läst 20 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-03-02 18:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson