Nu är det vår tur. Vi är de föraktade, de undanskuffade, som ingen har tagit på allvar. Nu tvingar vi er att lyssna. Vi är packet som bryter alla tabun och säger det som inte får sägas. Demokrati är att ingen kan stoppa oss. Det här tänkte ni inte på, när ni när ni fyllde käften med vackra ord om att alla räknas? Det här ingick inte i planen? Vi är de medelålders bortrationaliserade, de unga obehövda, de outbildade, lågpresterande, jobbiga. Välmenande liberaler från Täby och innerstan har talat i vårt namn länge nog. Ni föraktar oss nästan lika mycket som vi er. Världen har alltid tillhört de lyckade, de med välsmord tunga, kontakter och koll, men nu tar vi revansch. Nu spelar det ingen roll vem som har fina kläder och titlar. Vi känner vår makt. Vi kanske inte åstadkommer något, men vi får alla fina att skita på sig. Ni har styrt länge nog. Nu är ni rädda, och offrar gärna era flyktingar, muslimer, bögar och intellektuella för att behålla stabiliteten. Det är härligt att se. Vi angriper rationalitet, idealism och kunskap och fega politiker lallar med. Våra argument vinner alltid. Vi skall tvinga er, ni lyckade, smarta, framgångsrika, på knä. Ni skall ödmjuka er, be om nåd. Vår stund har kommit, och vi tänker inte låta den glida ifrån oss i första taget!