Labyrinth - I. PärlorJorden pustar under fötterna då vi kliver över detta solstungna fält. Dammet uttrycker sig som en fysisk påminnelse om tankarnas tillstånd - dessa tankar som snavar på samma vis som sandalerna i sanden. Befrielsen från dammet, längtan efter att, med saltstänkta vågors hjälp, få svalka en brunbränd panna är just så närvarande som de pärlor av svett som pryder nacken. Pärlor som rinner över en solsvedd, narig rygg i flykt mot en sedan länge gulnad skjorta. Pärlor som än en gång blir strödda över baksidan av en hand och i samma rörelse blir de föremål som i en åtbörd av missnöjelse blir kastade genom öknens oförlåtliga luft. För att de inte erbjuder någon svalka.
Prosa
(Kortnovell)
av
Dick Ainranher
Läst 449 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2016-04-03 10:19
|
Nästa text
Föregående Dick Ainranher
Senast publicerade
flamma på flykt Återvändsgränd J'ai en marre Högsommarmod skugga provanställd inristat om avstånd och dans Se alla |