Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Labyrinth - I. Pärlor

Jorden pustar under fötterna då vi kliver över detta solstungna fält. Dammet uttrycker sig som en fysisk påminnelse om tankarnas tillstånd - dessa tankar som snavar på samma vis som sandalerna i sanden. Befrielsen från dammet, längtan efter att, med saltstänkta vågors hjälp, få svalka en brunbränd panna är just så närvarande som de pärlor av svett som pryder nacken. Pärlor som rinner över en solsvedd, narig rygg i flykt mot en sedan länge gulnad skjorta. Pärlor som än en gång blir strödda över baksidan av en hand och i samma rörelse blir de föremål som i en åtbörd av missnöjelse blir kastade genom öknens oförlåtliga luft. För att de inte erbjuder någon svalka.
Inte en våg, inte en rörelse. Ej en antydan av ett svalkande blått ens i den himmel som färgats okuvlig av det soldis som möter den törstandes blick. Röster ringer i den eter som nu befinner sig mellan en feberyra inom kroppen av en uttröttad vandrare och den omgivande natur som allt mer gör anspråk på att bli en ovälkommen del av vandrarnas uttorkade väsen. För den yttre betraktaren skall det bekräftas att det just nu enbart krävs en vindpust som skär genom dessa brunbrända, av ben uppfläkta skinn, för att de skall göra samma verkan som masken skulle gjort mot dem; två famnar under bördig jord.
De svarar i en enda stämma på din fråga;

- Vi söker hoppet.

Hoppet är alltid kantat av fåfänga. I den vilar begreppet omkring vilket hela dess natur är flätat. För sällan är den hoppfulle belönad enbart för sakens goda skull utan snarare för sin enträgenhet. Men denna envishet är aldrig förenad enbart med tillfälligheter, likväl är det som så vår längtan oftast manifesteras. I förhoppningen om något annat. Den kommer aldrig att tala om för vandrarnas åt vilket håll de bör vandra. Enbart viga en tillfällig styrka åt en fåfäng kamp.




Prosa (Kortnovell) av Dick Ainranher
Läst 449 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-04-03 10:19



Bookmark and Share


  Inkarasilas
Vändningarna är tvära och det stupar brant mot förtvivlan, dessutom så kliar sanden och det svider i ögonen av hettan i livets jävla öken. Jag vet inte hur man gör så här, får det så plockat och förfinat så det glänser, tycker att ditt hantverk är ruskigt bra. Begeistrad.
2016-04-03
  > Nästa text
< Föregående

Dick Ainranher
Dick Ainranher