Det kom en flicka förbi. Hon hade en hund i koppel. Det fanns ett band mellan oss, hon log, jag log tillbaka. Jag tror, med samma leende. Tiden stod stilla, då plötsligt! Hankatten Jabbe kom förbi mig, han ville meddela mig något. Troligtvis, att han också sett hunden, de var inte alls nära varandra, men Jabbe tycktes känna sig lite hotad. Han smekte sig mot mig. Sökte han tröst, beskydd eller sympatier hos mig? Han log inte, nej, han jamade, på sitt tycka- synd-om- mig -vis, så som Jabbes mjau, alltid låter.