- Men åk hem! Åk hem till barnen som saknar, som hungrar, som är smutsiga. Som inte har någonting förutom saknade föräldrar! (Om det var så enkelt...)

Det regnar in genom tak som håller på att rasa in och husen är inte mycket till hus heller för den delen, snarare ett plockepinn och ett under att det ens står upprätt kvar. Så litet och rymmer så mycket, så många i ren misär... En handikappad morfar som sitter på sin bänk/säng på ett badlakan och röker helt uppgiven. Hans bara ben är svullna och såriga, förmodligen helt obrukbara. Barn i varierande åldrar som gör som barn gör mest, är sällan stilla, skrattar och pratar. De är smutsiga och barfota i sina skor om de nu ens har skor. Med båda föräldrarna bortresta till annat land för att tigga är dessa barn som rön för vinden. 

Så vad är hemma då för dessa romer? De lever på landet med kullar och en fantastiskt vacker sjö ett stenkast nedanför det skjulliknande huset de lyckats bygga upp. Det är målat i ljust blått och så förvånansvärt litet. Det står två tunnor av plast utanför och på ena sidan tornar en sophög upp sig. Gården är torr just nu när det är soligt och torrt väder och det dammar av jorden. Regnar det är det en lervälling. Det lilla huset har endast ett rum med bänkar som fungerar som sittplatser på dagen och sängar om natten. Där finns en enkel kamin som man lagar mat på och som är den enda värmekällan. Ett par fönster och en skranglig dörr som på dagen står öppen. Ingen el finns och inget vatten. Det senare får man gå en bra bit efter för att hämta i en källa och bära hem i flaskor och dunkar. 

Rumänien är romernas hemland men de är lika ovälkomna där som här. De är paria, skräpet på samhällets botten. Hatade och ratade i sitt eget land. Ändå är de födda där. Romerna har alltid varit ett resande folk. Man gifter bort flickor i unga år och de får barn tidigt och förväntas ta hand om barn, hem och hushåll medan mannen är den som jobbar och ska dra in pengar. När flickan gifts bort slutar hon också skolan. Det verkar viktigare att pojkarna fullgör sin utbildning. Det är svårt för romerna att få ihop sin tillvaro. De har svårt att få jobb och fattigdomen är stor. De lever i misär. 

Drömmen är att tjäna ihop pengar till barnen, familjen, bygga ett hus där taket inte läcker och riskerar att rasa in. Man tror att svaret finns i EU-länderna. De samlar ihop pengar till bussresan, kramar och kysser sina barn farväl. Lämnar de i mor- och farföräldrarnas vård eller med äldre syskon och lovar att skicka hem pengar. Bara några månader - sedan är de hemma igen. 

Livet i EU-land är inte lättare det. De är inte välkomna, ses som paria också här. De bygger små skjul olagligt i utkanten av städerna. Skjul med eldstad och utan el och vatten. Det senare hämtar de på bensinmacken. De försöker hålla undan efter sig men obönhörligt växer skräpet i deras läger. Det slutar oftast med att kommunen river lägren och romerna bygger upp på nytt igen några hundra meter bort. Så fortsätter det om de inte tar emot erbjudandet om returbiljett hem.

På dagarna arbetar de med att tigga ihop pengar utanför affärer, bankomater, på gator och torg. De sitter timme ut och timme in med en mugg av papp och en handskriven lapp om deras misär och behov och kanske fotografier på sina barn. Många går bara förbi utan att ens svara hej på deras glada hälsningar. Några slantar byter ägare och i sällsynta fall prasslar en sedel till. Att tigga är svårt men vad står till buds? Ingen vill ha romerna här, ingen vill väl se någon tigga egentligen. Det väcker skuld. Här går jag mätt och varmt klädd förbi för att handla medan tiggaren sitter insvept i en filt och tigger. Och jag orkar inte ens säga ett enkelt hej tillbaka för jag vill inte, orkar inte med denna misär så tätt inpå. Och ger jag pengar så vidmakthåller jag ju tiggandet. Så nej, jag ger inte pengar till tiggaren. 

Däremot vill jag inte ha det så här. Jag önskar inte att ett folkslag ska ha det så dåligt i sitt hemland, leva i misär och åka ifrån sina barn för att tigga i främmande land. Nog borde väl världen 2016 kommit längre än så? EU borde förmå och få Rumänien att förstå att de ska ta till sig också romerna som sina egna och införliva dem i sitt samhälle. EU-länderna bör gå samman och skänka pengar - öronmärkta medel till utsatta romer för att hjälpa dem på plats i sitt eget hemland: att få ett drägligt och humant liv och leverne.