De ansiktslösa kvinnorna och jag är blyga för varandra
men det finns regler att hålla sig till
det är min hud som ska plockas av
spännas över tomheten
när alla gått hem till sig

för att bli BEHÖRIG anhörig ska jag genomsökas som en brottsplats
för att vårt olyckliga barn ska få extra stöd
måste jag och min man
synas
mätas
höras
av två kommunala tjänstekvinnor i smakfulla kläder.

Vi går hopklämda tätt intill varandra
i sekretessens korridor
känns som vi ska hållas kort
i morse innan vi åkte bort
till Ribbingsgatan 33
matade vi katten
öppnade vi hönsluckan
hämtade vi in posten
lyssnade vi till klassisk morgon på radion
så nu är vi redo som två präktiga utomjordingar
att undersökas ovanifrån
utifrån det som kan synliggöras av två
som jag inte minns namnet på.

Vi är inlåsta nu med med dem som vet bäst.
Våra barndomar ska bockas av punkt för punkt
Vem har gjort fel?
Vem har gjort så att vår dotter leker med döden och inte är hel?
Om man skaffar barn får man skylla sig själv
Så skärp dig för fan!
Skärp dig för fan!


Min kropp försöker se ut som en rosa pelargon
logisk och trevlig och supervanlig och normal
men inte för normal det kan verka tillgjort!
Jag är ett mörkt rum för välutbildade att leka blindbock i.

Vårt barn är lesset
vill bara flyga iväg till Kreta och sola och leva för dagen
leva som om idag är den enda dag som finns....

Mamman till ett vuxet barn med psykisk ohälsa
är som en brunråtta
har samma liv
ska inte finnas men finns
mamman ska se till att barnet
äter sin medicin och kommer i tid till sin skola kontaktperson, hudläkare, ortoped, tandläkare har rena kläder inte tappar bort saker inte bråkar i bussen inte slåss inte skriker fitthora när andan faller på eller köper miljoner billiga glittriga helt underbara kläder eller ringer i 8 timmar till någon i S p a n i e n!


Nycklarna rasslar som klor
där all sorgsna föräldrar bor
sitter tyst i stolar omringlade av sina egna susande tarmar
nedtryckta mellan skitsnygga karmar
för kanske kan förlorad integritet kompenseras
av designade fåtöljer i väntrummen när liv konfereras.

Bryr mig inte när min dotter skriker bakom dörren
men jag har dig kvar i knät
min flicka av glas
slutar aldrig undra när du ska komma hem från din långa långa resa till solen.