Trädet har också en näsa det känner också lukten. Det har även lungor
rum och världar, även i bubblornas droppar

spricker löv ut och virvlar
blodröda om hösten


Det är där allt börjar, någonstans i evigheten
du och jag i ett litet ägg i ett sköte,

så vi liksom slussas ut till vår frihet att leva. att få bli dom vi är

kanske i en lekpark med strålkastare och bostadshus
runt, kanske långt ut i ett skär där signalljusen blinkar till ute dimman av fukt,

tankar, ensam i en fyr
där vågorna är stora och ogästvänliga
men där man skriver mer brinnande än nån annanstans


En enda muskel
knuten till själva vingen
som sänder ut signalen
om att den ska bre ut sej
och få kroppen att lyfta

finnas i det där höljet några centimeter tunn om den där ömtåliga lilla livsgnistan så att den kan växa och få finnas
den lilla tiden före skymning

om hösten den tröttas ut och flagnar
efter otaliga somrar, nätter, floden med sin mynning ut i ingenting

ur dagar lager för lager och årsringar
som kan rubba
vilken fabrik som helst
och få den att vittra och falla

till slut
kanske över en klippsats
invid havet
ett öppet fönster i en fyr, låt den ramla sönder med alla de brevpapper till pappersflygplan, svävande ovanför de tunga svarta regnmolnen

men så sker det dagligen
bakom de väggar
som rests för att vi ska kunna
luta oss tillbaka, när vi väl är där

när vår tur är kommen