släck ned och tänd bara
det där ljuset.

Gå bort från fönstret och dra för.
och Kom.

Hör du,
lyssna.

känn lite
mot mitt bröst, så går det ett tåg
du kan åka med

Det rusar inte, utan går vid sidan av.

hör du hur vagnar
längtande skrålar av järn över broar

det nästan spricker itu
upp över molnen
som ett streck av flyttfåglar ned
över den blanka vattenytan i gryning

här kan du vara säker

vi är nästan där nu.
något vi till slut kommer ikapp
jag ska visa dej en sak

Där allt en gång började
som en juvel jag hittade där

minns du första gången
du trädde av mej allt

jag minns
varenda ord du sade

och formade oss till det vi blev,
minns du

Du försöker
säga något
orden är bubblor
som kommer under ytan,

syret bildar klängväxter som reser sej
ur underjorden

när du ringer mej blåser en vindpust
och gardinen fladdrar till

och blir
små snöflingor
på dina läppar
när vi växlar orden
med varandra

vi hinner leva men hinner aldrig tillbaka
dit vi kom ifrån,

så stanna en stund
innan du försvinner