käftsmäll och inte en stavelse rätt

andan flydde för tio minuter sen
den vilar tryggt, långt bort från mig
och envetna testosteronval
under soffan, gömd jämte katten
som en andlöst gravallvarlig hemlighet
med en enfaldigt anklagande min

det dammiga samvetet
drabbar i orkanstyrka;
denna missunnsamma älskarinna
klöser som en trängd katt
döver mina öron med halvmenta tjut
solkar min himmel
med hundra kolkraftverks spydda galla

nej, den där kisen kryper jag inte ner till
och hon är ytterst ovälkommen upp till mig
jäktar vidare i semistrukturerad vrede
och väntar på en morgondag
som ger blanka fan för mina synder