när stillheten funnit väg in i mitt blod. söker jag mig ned till solkanten, där värmen lägger sin mjuka filt om mina skuldror och rör så försiktigt vid mitt hjärtat. det som en dag kommer att sluta att slå, men som aldrig kommer att sluta att älska.

för det är konsten jag lärt. gåvan jag fått. och ibland. sådan pyttelite förbannelsen.

att jag genom mörkerdagar och i tatueringarnas skugga. genom sönderbrytande smärta och i mångt som inga minnen har. aldrig slutat att älska. rakt igenom. och mjukt.