vara tydlig
skulle jag berätta om den mjuka böjningen av vägen
den jag stått vid så många gånger
och undrat över livet som jag inte förstått
ja, om jag kunde 
skulle jag berätta om allt det jag inte har ord för
om hur man överlever under ytan
hur man andas och står upprätt
när man egentligen ligger ner
hur det som är enkelt för andra är svårt för mig
som att finnas på riktigt och i solen
hur jag förstår vad att leva är
annorlunda
(än dig)
men istället viskar jag
berättar i former om och om igen min historia
kanske i hopp om att en dag 
kunna bli stående vid böjningen
och undra tillsammans
förstådd
fastän jag är otydlig, spretig liksom
och mjuk som hasselmusludd