Det var
en helt vanlig dag.
med ett helt
vanligt grått väder.

en dag man glömmer fort.
en dag
ingenting speciellt sker.

Korvkiosken doftar bränt.
en hund gör av sej i en buske
och fåglar kurar i dungen.

Man sitter
vid sitt köksbord
och glor ut.
Man tänker inte
speciellt mycket,
slår ihjäl
en fluga på tapeten.

spänner hanen
och drar med handen
över kammarstycket

medan brevbäraren
lyfter brevlådan
och stoppar in ett brev.

Ett brev från kommunen.
ett brev från pensionsfonden,
ett brev från landstinget,

ett brev
från okänd avsändare
med en bild på vår ledare.

Det blir till slut kväll,
det blir det alltid.

och natten den smyger inpå
som ett barn som kryper upp
i moderns famn,
lägger sej till rätta

och lämnar
en regnblank
gata upplyst
för alla dom
som måste
stanna kvar där.

Men ibland
så kommer det dagar
man minns.

Man minns
revolutioner
och magiska stunder.

man kan klättra upp
för ett högt berg
och känna friheten

och befästa
ett oförglömligt ögonblick
som när jag träffade dej
allra första gången