Hej! Jag känner inte så många människor, men är glad för dem jag har. Jag har några vänner, släktingar, bekanta. Vänner, grannar och trosfränder.
Släktingar, här behövs inga beskrivningar av namn, det är många frånvarande, några närvarande, men det är mitt parti. Jag menar, lite får man anstränga sig. Trosfränder, när tron vacklar, finns de i bortavaron, någon säger att de saknar mig, är inte det gulligt?

Kanske är det då naturligt, att ta sina medel, till datorn? Sina medel- sina sinnen till datorn, för att rymden är oändlig, och någonstans därute, finns det liv. (Jag syftar på alla mina skrivarvänner, och alla som bokmärker och applåderar, det är kännbart, med positiv energi, (Så vill jag ej längre, endast härröra ordet kännbart , till ordet negativt, eller vad som är däran`).
Jag tycker dessutom om , att måla, jag kan inte måla, på samma sätt, som folk säger, att de inte kan sjunga, men alla kan sjunga, alla kan måla, bara i olika grad, om man nu, ska gradera? Men jag väljer papper, på samma sätt, som jag väljer tangenter (till datorn, när möjligheten finns. Jag lånar grannens dator, det är ett äpple, reklam forbidden. Då får mina fingrar, och mitt sinne, i kontakt med mjuka tangenter, istället för de hårda, som finns, på min dator.) Jag väljer ett mjukt papper, för akvarellmålning, ett hårdare papper, för druttmålning , dvs. målning, med vanliga vattenfärger. De stora rundlar av färg, som finns att köpa, till barnens hobby.