av allt
var detta det omöjliga

som hände

och dessa brutna trådar jag finner på mitt golv
är gåtor jag inte längre kommer att lösa

de sånger som följde dem
sånger jag inte längre kommer att sjunga

därför jag går ut

ser världen annorlunda, ny
eller kanske mer som en vridning,
en ny krök på den väg som är min

att resa

och jag skrattar, för jag skrattar mer nu, låter vinden fånga sånger och trådar i sin mun, och så försvinner jag, ut bland stjärnorna