- häng med, det kommer bli kul!
- äsch vet…
tittade på Pär. Inget emot honom men hemma hos has kaos liv är jobbigt.
- kom igen nu!
- kom igen nu mannen!
Fyller Pär in.
Jag hänger huvudet lite kapitulerande och säger
- okej.
vi kommer dit, och det blev lite löjligt med en gång. Pärs flickvän och fru till hans två barn, sitter och hånar Pär med hans sorg för deras förlorade barn.
- kolla jag ska visa er något.
- mm.
- tittar här.
Vet inte vad det är, men hon känns ond den kvinnan. Tror inte jag vill veta hur ond hon är, mina aningar räcker…
- Pär (de döda barnets namn) du saknar honom va? Kan du inte berätta lite om honom för dina kollegor…
Pär börjar snyfta, hänger med huvudet, stora tårar rullar ner för hans stora näsa…
Hon vänder sig om och tittar på oss, ser så där äckligt nöjd ut… Jävla fitta täckte jag, jävla ondskefulla jävla kossa! Tänkte jag…
Pär grät mer och mer, detta skulle inte rinna av honom snart…
Jag tittade på Christer som att säga, kom igen sa du, kul kommer det bli sa du… Christer såg inte min blick alls. FANTASTISKT! Jag mördar mig själv hela veckan och de är detta man har att se framemot… men vänta, det blir bättre… oja mycket mycket bättre… detta va bara början… FANTASTISKT!
Efter flera timmar av att höra Pär gråta själen ur sig. Sedan kommer Pärs flickvän barndomskompis. Hon har precis fått ett missfall, som hennes kille orsakade genom att sparka henne i magen medans hon va höggravid så och slog halvt ihjäl sig på vägen ner från trappan. Och förståeligt är hon helt förstörd… Så hon gråter nu, gråter och mumlar en mantra…
- jag vill bara död, jag vill bara död, jag vill bara dö, jag vill bara dö (osv i all oändlighet)
jag har en annan mantra i mitt huvud, kom igen, det blir kul…
så hon sitter på golvet till sidan av soffan där jag sitter. Pär ligger avdäckad på toaletten, byxorna halvt av med rumpan i vädret… Christer ligger i soffan och sover som ett litet barn… FUCK you tänker jag… Pärs flickvän och mor till deras barn sitter och klämmer mig på låret.
- Ååå du är så fin. Du är så himla läcker…
Snälla gud ta mig här ifrån.
- tycker du jag är fin? Hon tittar på mig, hennes ögon försöker leta sig djupt in i mig.
- tja vad ska man säga? Säger jag diplomat som jag är.
- va ärlig.
Säger hon då.
Och i en liten lycklig sekund så lekte jag med tanken på att verkligen säga vad jag verkligen tyckte, men skrotade snabbt den iden. Pär är på dass och sover, Christer på soffan, så jag är ensam med dessa två…
i ena örat hör jag,
- jag vill bara dö, jag vill bara dö, jag vill bara dö.
Och i andra örat har jag.
- Du är så himla läcker, så jävla sexig, jag skulle lätt dumpa Pär för dig.
inte för att de betyder någonting, hon skulle dumpa Pär för en trasig sko...
Och i mitten sitter jag. Jag vill döda den som älskar mig, eller iaf åtrår mig. Varför lyssnade jag inte på min instinkt?
Ska man slösa sin goda vilja på detta? Är det meningen?
Alla dessa lögner… zoomar ut, blicken leder ut i natten, mot evigheten, ibland månen och stjärnor…