jag skär
mina patetiskt löjliga
små ideer
i stycken,
och kastar åt hundarna.
men de bara fnyser
...
uppbragt av
förnekelsens kränkningar,
ringer jag då upp
SVENSKA AKADEMIEN,
och frågar efter
Den Tillfällige Sekreteraren.
- Sån har vi inte,
hävdar då den indolente telefonrösten,
bara en ständig sekreterare.
- Men ni måtte väl ha
en tillfällig sekreterare
från något Bemanningsföretag
i Ulan Bator,
en klåpare
för inskickade alster
på nivån strax under
NOBEL-prisen?
Lyrik, typ min,
synnerligen AD HOC,
prima vara om man så säger.
...
Klick, sa telefonluren
på andra sidan
och jag svor som fan,
och påminde mig själv
att inte svära så förbannat.
...
Dagen därpå
tog jag tåget till STOCKHOLM
i akt och mening
att besöka Horace Engdahl
ja för att i själva verket
bedåra densamme
med min högst geniala
- sannerligen ´assoluta lyrik´.
Jag ringde på
och han svarade med
en kritisk blick
på den pappersbunt dikter
jag förärade honom med.
(Varsågod. Verbala delikatesser.)
- Nej tack, svarade han
uppenbarligen irriterat.
Jag har tills helt nyligen
varit gift med en veritabel dilletant.
Enough is enough.
...
- Jo, förresten,
hit med pappershögen,
jag har glömt köpa
toapapper.
///////
Då ringde väckarklockan
med ett jevolusiskt skrammel.