Alldeles vid stranden

där de balanserar på havsslipade stenar i vattenbrynet

Ännu kan jag se dem fyllda av liv reflektera

eftertänksamt i försommarkvällen,

med glädjen återspeglad i vågornas glitter

löftena som omger dem när de fångas av kamerans lins

hur de på småtimmarna vandrar tillbaka,

hand i hand
med nakna fötter mot ljummen sand,

och med månens sällskap längs stranden

hur de senare nästan förbi av trötthet efter nattens lek

vilar i varandras armar

Strandängarna intill

som famnat deras kroppar bara stunder tidigare

fortfarande ostyriga efter nattens eskapad 

Molnen

som ännu i vargtimmarna värnar om deras ögonblick

genom sin blotta närvaro på behörigt avstånd

Känslorna ännu som rännilar mot deras vidöppna hud

nu när händerna möts på deras väg tillbaka

Varseblivandet

ljudet av klockspel längre bort,

hur de överrumplade rister till när våt snäcksand möter skrymslen

deras möte kunde inte ha tecknats tydligare

än genom avtryck i älskogssanden

Ännu kan vi se dem le i ljuset på Söderslätt

med månen och vattenbrynet

som sitt gemensamma sällskap

linsen betraktar dem

men påverkar inte bilden

© Birgitta Wäppling, 19 april 2016