Han var stigen rakt ur havet
den stolte krigaren från Zia

Rustningen hade vågorna tagit
naken genom skummet
på en våg som ridandes ett fullblod
han intar mitt land

Han står ståtlig, fast och stadigt så lång
endast en kejsare kan vara så reslig
men han, han bevisar ingenting
kriget har han lämnat bortom

Hon säger:
- Man skräm mig inte, Du är så väldig

Han ser mjukt på mig. Ödmjukt.
- Jag kommer aldrig oinbjuden.

Hon frågar:
- Du intar ju mitt land

Han ler
- Kallade Du inte på mig då?
Genom krigslarmen, och kanonernas dön
jag hörde Din längtan sång

- Jag drömde, bara, jag trodde ingen hörde ...
Jag visste inte ens att Du fanns..

- Jag kände Dig, kriget bleknade och mitt blod
vill fylla Din längtan med min kraft. De lärde mig att
döda, inta och segervisst försvara, men jag ville aldrig
någon något ont. Min kropp är inte krigets lakej

- Dina ord, Din röst är mig bekant.
Du är så vacker vid all Din kraft, Din hud skimrar,
säg är Du av guld?

- Allt som skimrar min vän är inte guld,
men mitt hjärta är av guld

- Får jag känna om Ditt hjärta slår?

- Ja, Quinna, kom känn på mig, kom mig nära

- Lovar Du att stå still?

- Ja, på hedersord, jag rör mig inte en tum

Hon tar av sig sin mantel och endast iförd
en skir vit slöja kommer hon så alldeles nära, nära

- Du vackra frodiga Quinna, brister han ut.
och eldslågor flammor över hennes länder

Hon kvider till, han är henne så nära, och han
doftar ... man ... viril ... salt ... .hav ... liv..

Hans hjärta, hans hjärta, hon vill känna
där blodet sjunger melodin från hennes dröm

Hennes hand på hans bröst
och hon tittar rosig och yr upp
han böjer ner sitt huvud så mjukt
hon tänker: "jag är så liten inför hans kraft"

Han ser på hennes darrande läppar och frågar:
- Får jag?

Hon ser honom djupt i ögonen och svarar:
- Jag vill ha fred, jag vill ha fred...

- Du yrar, min lilla Quinna, Du yrar
Frukta mig icke, jag gör inget Du inte ber mig om

- Jag vill veta vad Du menade?

Han tittar roat på hennes flämtande benägenhet
- Dina läppar darrar, får jag andas Din luft?

Hon ser honom i ögonen, finner sin inre jämvikt
trygg i sin kärna, detta var freden hon längtat till
Hon böjde upp sitt huvud och viskar darrandes:
- Jaaaa ...

Hans läppar möta hennes läppar i jordens längsta kyss
Skummet yr vilt och havet famnar deras ben

Nu viftas fredens fana högt över hans enda resta vapen
Ett hjärta så fullt av blod mot hennes innerstas helighet

Så nära två kan vara, hud mod hud, själ dansar i själ
Händer, mjukt varandras ansikten fattar
Ögon som ser horisonten i varandras djup
Och vågorna komma, rullar och förseglar

En våg med gyllene skum, den mäktigaste vågen
av dem alla, svepte dem med, i djupen
Som vackrast var havet som när floden kom
Kyssandes skum över Kärlekens barn

...

Kom låt oss tvagas i Kyssar i Kärlekens hav
Där kärleken aldrig nånsin dör
och vågorna, och vågorna, och vågorna de andas fred
Det finns en sång av pärlor i ymnighetens hav

______________________________________________

© ORD
DominiQue NVC Costa
Våren 23 April
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR, 2016 eft.Kr

VEDIC ART  © DominiQue

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Undertitel: ___©__ EN KUSTENS  QUINNA
Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA
Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624