det händer ibland

som just den här morgonen

jag vaknnar tidigt

tänker på gårdagen med mina

fyrfotavänner

så glad jag är att få vara med dom

vi tarhand om varandra

det är så tryggt och skönt

när jag vaknar den här morgonen

drar upp persiennen

solen skiner det är några grader kallt

mina tårar börja rinna

känner mig så ledsen och ensam

det är förmodligen värken

som gör mig så här

magen låter som en stenkross

det svider känner mig allmänt olustig

jag skyller på alla mediciner

det kan inte vara bra i längden

jag ser hur bilarnas rutor får skrapas

av isen som bildats på dom

ser ut över nejden

det ser så fridfullt ut

jag oroar mig för helgen

blir det lugnt här

eller blir det en massa bus och bråk

det kan också göra att jag känner mig så här

jag ska försöka ta en skön promenad i solen

ta kameran med

hoppas att den fungerar

ta bilder på mattorna av vitsippor

njuta så gott jag kan av det jag ser

svärmorstungan som jag lovat en väninna

den ska jag gå till henne med i dag

jag hoppas och önskar att få bättre

denna dag

då jag fått veta att i morgon

behöver mina fyrfotavänner mig igen

anits 27 april 2016