väckarklockan ringer

jag tycker signalen låter ilsken

det är inte min väckarklocka

det är Anders

jag knuffar på honom

det är din tur att gå ut i ladugården

mjölka, ge alla djuren mat

den här söndagen är din

Anders svara inte

drar täcket över huvudet somnar om

som så många gånger förr

går jag upp ner i köket

gör mig en kopp kaffe och dricker den

innan jag gör mig i ordning

för att  gå ut och göra det

jag gör varje morgon vid fyratiden

jag har börjat tröttna

kanske skulle jag må bättre

med att ha bara mitt ordinarie arbete

en modern lägenhet med alla bekvämligheter

inte som nu ett omodernt hus där vattnet

fryser på vintern och där veden aldrig räcker till

jag satt där bredvid kossan jag mjölkade

lutade pannan mot henne

hon tittade storögt på mig

undrade säkert vad jag höll på med

det gick några år

jag fortsatte likadant

men en dag några dagar före jul

knackade det på dörren där jag jobbade

där stod en man

jag kände igen honom

han berättade för mig om sin fru och min man

det var då jag bestämde mig för att få eget liv

barnen var ganska stora

så dom valde själva var det ville bo

två följde med mig 

den äldsta hittade en egen lägenhet

det kändes skönt

att ha det varmt både morgon och kväll

inte behöva bära ved till tre våningar

och elda för att hålla något så när varmt

när det var mer än tjugo grader kallt

det att slippa gå upp klockan fyra varje morgon

var helt underbart

en dag kom en äldre man in till mig på jobbet

han hade inget ärende

utan ville bara säga

att jag skulle ha gett mig av för länge sedan

han var glad att jag fått det bra

det kunde han se i mina ögon

hur mitt liv blev senare

är en helt annan historia

anits 13 april 2016