en kemisk cocktail som tar över och styr
där logiskt beslut oftast hade varit
den klokaste handlingen

men
också sant
utan känslor
så är livet lika dött för en
som det är för en sten
och existensen betyder lika mycket för en
som det gör för asfalten utanför

tänk
att aldrig älska något
eller hata något
eller tycka någonting om någonting
ganska meningslöst
eller hur?

Men jag är en främling
i mig själv
knäpper upp gylfen
tar tag i min kuk
känner att den tillhör min kropp
men allt mer osäker på
om mitt medvetande nödvändigtvis
till hör kroppen
eller om den bara råkar existera där?
Släpper kuken
orkar inte
spilla min säd när det inte spelar någon roll…

är inte bara jaget en abstraktion
av din hjärnas kapacitet
att försöka pussla ihop
en rad märkliga tillfälligheter
och osäkerheter
ett desperat försök
att döda
tomheten

känslor
livsviktigt för personligheten
felen gör oss mänskliga
inte perfektionen
det är inte hur bra du är
och hur bra jag är
utan hur bra vi kan göra varandra
trots all våra fel

mitt största fel är
att jag logiskt försöker förstå mig själv
dvs logiskt försöker förstå känslor
men om man analysera något
så dödar man det
men det är redan försent
om man redan börjat

men binder upp mig själv
i en självbild
om att jag vill vara
bättre mot människor
än vad vanliga människor är
det är viktig
och det är en känsla
känslan av viktighet.