Du min absolut första och eviga Kärlek
Min trygge vackra ödmjuke mjuktalande atlet
Polis så grann i Din uniform, min klippa, min man
att sitta och bli hållen i Ditt knä, så liten och trygg

Det var Du som tog bort stocken
som rullade över mig i skogen
den tunga, Du var övermänskligt stark, min hjälte
vackre, vackre ståtlige fullblodsman, älskade Du

Du var den som manande fint förklarade om hänsyn
Du var den som tröstade mig då jag jagades av demoner
Din norrländska stämma och alla Dina "Eljest"
gjorde mig varm, Du den ende som nådde min själ
Du såg mig, Du log, Du lyssnade och höll min själ

Du gjorde så allt blev bra, nära Dig kändes det svåra lätt
Du trodde alltid på mig och min kraft och Du sa:
- Du har livet i Din hand!
Du berömde mina teckningar, och Du ritade själv hus
Du byggde modeller av hus, perfekta små miniatyrvärldar

Du älskade att varsamt leda Dina mannar och Du hamrade
Du med egna händer styrka gjorde de vackraste staket av järnsmide
Pokalerna log i hyllan, priser som viskade: "Du är atlet"
Och i köket Du lekte bort smulor, sopborste som kysste skyffeln
Till kvällsvarden alltid samma tid, Du njöt glad en halv flaska pilsner

Du älskade att vara i Din verkstad och Du arbetade i koppar
Och skapade lampor till oss alla, för att hålla skenet
Älskade Daniel, de kallade Dig Putte Du var så stor och grann
Älskade Moffa, tack att Du lärde mig tidigt vad som kännetecknar
en riktig man, eljest hade jag tappat orienteringen

Jag älskar Dig, och vet Du älskar mig från Din himmel
Man, kanske var det Ångermansälvens brus som skapade
Dig så fullkomligt god, snäll, stark, vacker och full av etik
Du var Lindgren, Margit Din fru från Orsa var född Lind
Er kärlek förgrenade sig och söder i huvudstaden ert fäste

Du gav mig livet, Du gav mig handen, jag är så stolt
att vara Din dotterdotter, över att ha Ditt blod i mitt hjärta
Älskade Moffa - tack att Du var ett av ljusen i mitt mörka
Tack att Du med allt som är Du räddade mitt liv
Förlåt, jag vet inte om Du vet, hur mycket Du betydde

Jag fick gå upp på en pall, Du var ju så lång och ståtlig
för att nå Din kind och allra kärleksfullaste trycka min
barnapuss på Din kända kind och ömt säga God Natt
Förlåt, om mitt vilda liv bekymrade Dig, det hörde ungdomen till
Du man från norr, visst förstod Du allt om det vilda?

Förlåt om jag inte på alla sätt kunde visa hur mycket jag älskade Dig
Du var den den mest levande men också den
första och enda döda människa jag sett
Jag vågade se. Fridfullt låg en fin äldre gråhårig man i en kista
Men Moffa, Du var inte där, Du var till Änglarna så önskad

Jag vet Du har det bra nu, himlen och Norrland är det inte
samma sak, vad eljest behövs? Än kärlek och natur?
Älskade, älskade, älskade man, mitt livs första kärlek
Tack att Du tröstade, var så underbar och tog min hand
Nu tar jag Din, inte finns någon distans på vår bro av ljus

Din lilla DominiQue

Och mormor sjöng:
"...och solen lyste klart.."

______________________________________________

© ORD & GRAFIK (innan jag blev med stort Q)
DominiQue NVC Costa
Våren 4 Maj
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR, 2016 eft.Kr

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder
och kommentarer här öppet, och ej via mail:
Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

Undertitel: ___©__ EN QUINNA - EN MANS DOTTERDOTTER
Ingår i pågående bokprojekt:
___©__ EN SINNLIG QUINNA

Med:
Berättelser, funderingar och betraktelserna i åtrå, sensusalism, existensialism, passion, spiritualitet, magi och kärlek med en touch av mirakel. Om Quinnlig urkraft och frigörelse av präglingar, prestigelös strävan efter det Sanna nakna hjärtat. En kärlek och ridderlig hyllning till Gudinnan, Drottningen, Quinnan inom oss. Quinnan i mig.
https://www.poeter.se/Las+Bok?book_id=5624