lagar dig som jag inte såg för jag hade fullt av trasiga barn i famnen. lagar maten som jag ville ge dig. rosentårars pannkaka å vi skulle gå till fåglarna men hann inte dit. när vi kom fram var de bortflutna. jag lagar dig nu. limmar fågelfjädrar och näbbar. du lyssnade och knep ihop om ditt. dina åderbråck och mannen som åt dig levande, silade dig och hängde i sin matta långt borta för det hade han råd med. jag lagar dig nu och tråcklar darrande ... ditt älskade ansikte.

vi är vännerna som lutar över tystnaden och skriver med tejp i hundra meter.