Dödens hästar, kommer till mig ibland. Det är så jag kallar dem. Men vad innebär dödens hästar i praktiken? Jag är inte död, inte heller död , sånär.

Det innebär för mig, personligen; Den ångest som är så stor, och tankar, som far, än hit, än dit. När tankarna far än hit; Då kommer de till mig, de "landar", men får ingen ro. Och när de inte fått ro, och de slank, än dit, för de smiter verkligen, det går inte att sortera dem. Så stannar man upp, men det hjälper inte, det uppfattar jag det som. Tankarna travar på, kanske galopperar, och man tror att man fått en "stroke", tankarna triumferar, på den negativa sidan. Dödens hästar, är svarta. Det svarta sänker sig, över dig.