Ur ravinens djup

Steg hon Hennes hår

blev en styrka

Ramade in

allt det kala

Ur ravinens djup

Steg hon Hennes kropp

bar spår

Minnet gömdes

allt bleknade

                      Han talade till henne

                      Mjukt o stilla

                      berättade han en saga

                      o lyfte henne På vingar

                      som kunde bära  

                      Skönheten blev som ny

                      Huden andades

                      Som en rosenknopp Öppnar sig

                      Matronan

                     mor till  ungdomens gud