I mitten
av rymden
strålar allt
samman

Det finns
en glädje
och förhoppning
om allt
det skapat

våran avkomma
och avbild
av människoart

Det är likt en upplyst
berättelse
i en bok

av vår värld
som vi skapat den

man berörs och

knyter
sina händer

och faller
på knä

Man gläds
man

fruktar


och för vissa
av

oss


går man under

man ropar
till himlen
man
hör

bön

man reser torn
och skriker ut
sin

predikan

och frälser oss

man åberopar
ett sorts
underbart

livsrum

att låta tiden

skapa oss i