Vila nu
det kommer en ny dag
för dej
och alla oss
och alla de
som föds

och vila och tänk
att när du är borta
fortsätter dagar
att gry
kvällar att skymma
och falla till natt

På semestern rullar cykeln
fri på en väg
av grus och slätter
gröna runt

ingenting att oroa sej över
tiden står still
och humlorna har kommit

Hösten
när du lägger allt till rätta
i en vas
för de blommor
som följt med

den är varmt grön
och den står där i fönstret
där regnet piskar
hårt mot glas

fåtöljen i hörnet
med den där lampetten
med skärmar
sydda med silkestråd
den brinner och du slumrar

Om våren ställer du ut
balkongbord och stolar
man klipper sej kort
och plockar fram sandaler

ute är det lite mer folk
i rörelse,
gladare miner, skratt

Vila nu
du har precis kommit hem,
det har varit en lång dag

själv sitter jag här i fyren
längst ute i havet
jag har inte bråttom,
ingen kommer och knackar på

Allt faller runt om vår värld
den faller
av brustna illusioner, luftslott

kapital
och upprustning

den förbrukar sej själv
äter sej själv

ända in till benet,
och dumpar
avfallet

i massiva plomberade
konteinrar
och sänker ned dom
i havsdjupet

Fyren blinkar
invid mina ögon,

jag ser mej om
jag har inte bråttom
ingen kommer och knackar på

Nu är det vår
och den lilla flickan
går barfota
och plockar blommor
på en äng

hon frågar dom:
är verkligen världen
så här vacker....