TIDEN GÅR OBRYDD

 

I himmelen vida

 

syns grånade berg

i uråldrig vila

 

vicka med fötterna

på havets botten

 

enstaka träd

vajar ensamma

 

som hårstrån

på  bergens kala hjässor

 

lavar blir skägg

på deras åldrade kinder

 

tiden går sin väg

obrydd om liv och död

 

och bergen står stadigt

i himmelen vida

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 436 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2016-05-31 17:16

Skriv ut
Spara som PDF

Lars Hedlin Tycker om din text! 2016-06-03

Ninananonia Tycker om hur du skriver...t.ex "vicka med fötterna på havets botten" ser fina bilder av orden du skriver... 2016-06-01

Magdalena Eriksson Underbar! och bergen står stadigt i himmelen vida 2016-06-01

Rise Little One Respekt för natur och dess lärdom för oss människor. 2016-06-01

Fem hjärtan Berörande och vackert! 2016-05-31

ULJO Mycket fint och berörande 2016-05-31

ej medlem längre Så vackra formuleringar och ordval! Gillas mycket av mig. 2016-05-31

Poeten Salvador Fina bilder 2016-05-31

Marita Ohlquist En stark text som ger mig en dov känsla när jag läser! Hoppas jag inte missuppfattar texten. 2016-05-31

Dan Myrbeck Tiden den går, i moll och dur. Tiden den går, i ur och skur. 2016-05-31

ej medlem längre Du berör djupa känslor inom...starka ord här. 2016-05-31