Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tyst City





Berätta om månen
hur du ljudlöst böjde på grenar
och gled nedför den lilla backen

berätta hur den slitits isär
och åkt iväg
och lämnat natthimlen svart

när tåget svischade förbi med hög hastighet
med tiden fastkopplat i ett hägn
av tusentals vagnar

där var och en var som en evighet
en dag, ett helt liv. sedan borta

och plötsligt lyfte perongen som en släde
och försvann bakom molnen





Prosa av Lars Gullberg
Läst 258 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-05-22 19:33



Bookmark and Share


  Goraxy 89 Orion VIP
Omvälvande också skakande poesi, med en måne som slits isär av gravitationskrafterna när tåget, (den svarta solen) svischar förbi i otillåten hastighet, så att också perrongerna åker kana ut i rymden.
2016-05-23

    ej medlem längre
En sagolik text med natthimlen som grund och det där välplacerade tåget som svischar förbi. Snyggt!
2016-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg