//Manliga händer formas om min hals, och andetagen får skräck. Är paralyserad, svag och kan inte göra motstånd, styrkan är puts väck.

Hur länge får jag leva, och finnas kvar i detta nu. När jag sedan skildrar om sanningen möts jag av ett hav i stort Bu.//

Gärningsmannen hånar mig,

säger att jag lider av

vanföreställningar

Han förnekar sitt brott

- Du är ju inte riktig

som i ditt huvud

får det till något annat

- Sluta upp 

med dina teaterföreställningar

Han påstår att jag ljuger

och att brottet aldrig har skett

Han säger att jag är sjuk i huvudet

Att det är fel med mitt sinne

Jag VET vad jag såg

och vad jag har upplevt

Det finns bilder kvar

av trauman

 i mitt minne

Han refererar till sina vittnen,

som är hans bekanta och vänner

De är alla försatta med munkavle,

och vägrar att tala om det som bränner

Valet är ej svårt

att förskjuta en

mot att förlora många

I deras ögon har ingenting hänt

- Mitt trauma ser deras hånande blickar

och någon sanning

vill de inte fånga

Den natten minns jag utantill

då andetagen torterades

Jag dinglade i hans händer

och vittnen stod bakom placerade

Djävulen i hans blick

Att ge mig döden var hans kick

och efteråt

var det som att inget existerade

Hur kan människor blunda

och hålla käft

när vansinnet tar vid

När en kvinna lider skräck

och förloras som individ

Jag blev strypt

nästan till döds

och kastad som en docka

Jag överlevde,

men blev blomman

som ingen sedan ville plocka

Bilden är tecknad av mig 

 Bildkälla: Privat bild (upphovsrätten är min) från mitt Instagramkonto https://www.instagram.com/kristina0179/