Men,
de dagar jag skriver mest,
blir dagar i skriven form,
då jag i min ensamhet,
saknar någon,
att just där,
just då,
när jag behöver
det som mest,
inte har någon
att prata med...

Alla har dagar,
då man bara vill
ventilera sig,
vädra tankar,
bolla idéer,
få input,
diskutera,
bli bekräftad
i sin existens,
få höra en röst,
som lyssnar,
som för en dialog,
om allt
mellan himmel
och jord...

...dagar med en
önskan om att
kommunicera
i stället för
att skriva,
i monolog...

flummigt, jag vet...
...men deep shit