Mitt i förvandlingen
är jag nu.
Alltid denna resa
mellan tiden.

Sanningar kommer till mig
från min älskade.
Tar tid att slå rot,
men växer i ljuset.

Jag ser mig omvandlas
av kärleken i ljuset.
Rädslan leker tafatt,
men springer vilse,
och tacksam för det är jag.

Smärtan tar mig ner,
dit jag kan se,
i mörkret,
äntligen.

Det tar en stund,
det gör det,
men resan är väl värd,
alla tårar.

Och ljuset följer mig,
ständigt närvarande,
så fort jag söker det
med mitt inre öga.

Och lär mig mer om kärlek.